morfar, min ängel! 16/1-10 , saknaden är stor!
♥jag fick de värsta samtalet jag någonsin fått, det jag aldrig ville få höra. "det är över nu Sofia, morfar är död".. jag började gråta direkt, försökte hålla mig, men det gick verkligen inte!
du är den bästa morfar man kan få. finare & bättre människa än dig får man leta efter, väääldigt länge & mycket.
vi åkte för att ta ett sista farväl av dig, redan när jag kom innanför dörren började jag stor gråta, gick inte att hålla inne, fyyy!
när jag såg dig ligga där med en blomma i handen och brevid dig stod ett ljus, då orkade jag inte mer, mina krafter tog slut och jag ville bara försvinna. aldrig sett något så hemskt, men är glad att jag gick dit. jag fick sagt mina fyra ord jag velat få sagt länge, men inte kunnat. jag klappade dig på huvudet och sa "jag älskar dig morfar!♥" då kom det ännu mera tårar. jag orkar inte mer, snälla, hjälp mig, kom tillbaka! jag gör vad som hellst för att få träffa dig igen, även om det bara skulle vart i en minut. den minuten hade betytt så himmmla mycket, verkligen!
varför ska den finaste människan på hela jorden försvinna? en av dom människorna som betyder mest för mig?
men man får se lite positivt i det hela, du kommer alltid vara med mig, vart jag än är, vad jag än gör.
jag titta upp emot himlen och väntar på ett tecken ifrån dig, ett tecken att du har det bra där du är.
jag kan fortfarande se dig, när du skämtar, skrattar.
jag känner dina underbara kramar!
jag minns dig som den du alltid varit, inte den du var i slutet, det är inget jag vill minnas av dig.
du vill att jag ska vara stark, inte sitta hemma och gråta, det vet jag. & det gjorde jag inte heller idag.
men nu när jag ligger här själv så flyger tankarna runt så mycket att det är sjukt. jag mår inte bra, jag vill hälsa på dig, men det går inte.
när jag fick reda på att jag som var den enda som fick en kram av dig herromdagen så blev jag varm i hela kroppen, när du viskade "hej" i mitt öra . åhh vilken känsla det var,, för jag visste att du inte orkade prata. du var för trött. du mådde inte alls bra, du sa inget, men det syntes. morfar lillla!! :'(
det finns inte ord som kan beskriva min kärlek till dig.
tänk hur många människor du har som tänker på dig, att veta att jag aldrig mer kommer få träffa dig, hm.. det har jag inte förstått än, att du är en av de finaste änglarna vet jag, det har jag alltid vetat. folk säger att änglar bara finns i himlen, men du var även en här på jorden. mitt huvud bultar så just nu, jag bara gråter.
vart ska jag ta vägen? du måste hjälpa mig, kommer aldrig klara mig. aldrig.. :'(
snäääälla morfar, koooooom! jag klarar inte av detta. jag gör verkligen inte det.
ska jag leva resten av mitt liv utan dig? neej, det går inte. det är inte så mitt liv är menat. el? det kanske det är.
vänta ett tag så kommer jag upp till dig. jag lovar!
jag får inte längre ut några ord om/till dig.. det är svårt, för svårt! undra bara när jag riktigt ska fatta att du är borta? kommer ta lång tid. föör lång tid :'(
jag älskar dig mest morfar♥♥, var alltid med mig? lova mig det.
jag känner mig inte som samma Sofia längre.. är det bara nu i början? el hängde hon med dig?
det vet vi inte än, men jag vet att du alltid kommer ha en plats i mitt hjärta, det är det enda jag vet till 100% .
puss sofia♥